twilight
Säga vad man vill om filmen, men Robert Pattinson ser inte så dum ut (låt oss ignorera
att jag var tvungen att koncentrera mig hårt för att inte pipa till ibland när han dök
upp på duken, utan istället himla med ögonen i samförstånd med Mina åt alla andra tjejer
som pep, man vill ju inte vara töntig).
vicky cristina barcelona
En impuls och jag satt i bergakungens salong nummer åtta med Moa bredvid och framför mig såg jag heta kyssar och gräl om vartannat. På tåget hem gick en kille med långa mörka ögonfransar fram och tillbaka i gången och gjorde mig nervös. På floda station skrapade jag med stela fingrar bort frost från den nedsparkade skylten med busstider och lyckades se att nästa buss skulle gå 22.45. Stod och stampade och andades rökmoln tills mamma kom och hämtade mig.
And I went from Gothenburg to Stockholm just too see if heavens guarantee included me
Eskilstuna blev inte så freaking fantastiskt som jag hade hoppats på, mina drömmar krossades främst av längtan efter folk samt lite enveten hemlängtan. Åtminstone hade jag tillräckligt roligt för att glömma bort längtan, tack vare alla så fina och mysiga människor, Veronicas åh så goda mat och bara allmänt mys. Måndagskvällen blev galen (för galen) då jag utklädd till hiphopare dränkte min längtan i alldeles för mycket alkohol på Packalens maskerad och däckade halvt om halvt i Veronicas säng. Min familj hämtade mig på tisdagskvällen på sin bilresa mot Stockholm och Hökarängen för att hälsa på bror min. Jag gottade ner mig mellan mina syskon med djungelvrål och tryggheten flödade. Väl i Hökarängen och Stockholm åkte vi tunnelbana som bara fan, shoppinghysterin tog över min kropp vi såg låt den rätte komma in (fotot var ju helt otroligt!!) åt kladdiga cupcakes hos gudföräldrarna, stannade uppe till långt in på natten och åt stora goda frukostar med mycket avocado och frukt. Sjukt hur kul man kan ha med sin familj. Nu saknar jag dock mina vänner så det värker i bröstet.
