YOUTH

by Hedi Slimane

Det känns fint att äntligen kunna höra knarrandet när man går ute och att det är en lite mer blå nyans när det blir mörkt och och att håret ser ut ungefär som om man lider av svåra mängder mjäll.

 

igen

Jag önskar att det kunde snöa, och lägga sig i ett tjockt lager, nästan så man var tvungen att vada, och alla granars skulle vara täckta av snön och om man drog i en gren skulle allt falla av och landa i nacken och rinna nerför ryggen istället, i kalla våta droppar. Och mörkret skulle inte bli lika påtagligt eftersom snön lyser upp litegrann. Och när det snöade skulle det komma ner som flingor, sådär att alla är olika, och jag skulle fånga dom på tungan och på fingrarna och se dom smälta bort. Man kunde ha snöbollskrig för jag har egentligen aldrig haft ett riktigt och kanske skulle man bli mulad  och sminket skulle rinna ut i svarta strömmar längs kinderna. Och vi skulle definitvt åka pulka nerför backen precis utanför huset och sen skulle vi bli helt svettiga av att kämpa oss upp igen, men det är det värt för de där sekunderna av pirr i magen på väg ner igen. Men kanske skulle det inte kännas likadant längre,
jag vet inte.